vi hade en diskussion på jobbet idag när vi åt lunch. Den fick mig att fundera lite, eftersom en kollega sa att hon inte trodde att man kan påverka så mycket i samhället. Det vi diskuterade var barnomsorg och resurser där. I den kommunen jag jobbar, inte samma som jag bor i, lovar de styrande skattesäkningar. Samtidigt berättar en annan kollega att de inte har tillräckligt med resurser i skolan för barn med särskilda behov.
Men hallå politiker, hur tänker ni nu?? Sänka skatten gör man väl först när man har pengar över. Inte en minut innan dess, om det inte finns tillräckligt med resurser inom vård, omsorg och skola. Låter som populism för mig. Hej å hå! Vi sänker skatten så blir alla glada, stunt samma att barnen inte klarar skolan, att gamla lämnas ensamma och så vidare.
Klart som korvspad att vi måste tala om för dem att detta är en dålig idé. Det är min fasta övertygelse att vi svenskar faktiskt kan påverka hur vi har det. Bara vi slutar knyta näven i fickan och tro att andra ska greja det åt oss.
Kan man i Egypten göra revolt mot en diktatorisk ledare genom att mobilisera en revolt via Facebook, så kan vi som bor i en demokrati påverka politikerna att besluta enligt våra önskemål. De är folkvalda och sitter inte där de sitter för att de ska ha någon slags personlig makt. Om de inte gör som vi vill, så kan vi rösta bort dem. Men det kräver förstås att vi börjar ställa krav. Att vi hjälps åt och går samman för att visa vårt missnöje.
Jag kommer förhoppningsvis aldrig sluta tro att det faktiskt går att påverka saker och ting. Bara man gitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla