Näringsskanning

har för första gången provat på näringsskanning idag. Man stoppar in sitt finger i en manick, väntar en minut och så får man resultatet. Låter som magi men egentligen så är det huden som skannas av för att se vilket näringsupptag man har.
Jag hade inte det sämsta resultatet men det finns förbättringspotential, helt klart. Skulle säkert bli piggare om min kropp på ett bättre sätt kunde tillgodogöra sig näringen i det jag äter. Eftersom jag har problem med sköldkörteln är jag redan i "underläge", ovanpå det stress som stjäl energi - både själsligt och kroppsligt.

Energinivån kan öka om man väljer ekologisk mat, om man tränar (läs promenerar) 30 minuter per dag och om man tar hand om sig själv på bästa sätt. Jag ska även testa kosttillskott. När jag hållit på med detta ett tag är det dags att göra en uppföljning av dagens skanning.

Fick lära mig att tänka på näring och energi som pengar på banken. Finns det pengar - då har man råd. Inga pengar - då får man tacka nej. Ska tänka på det nästa gång någon vill lasta på mig saker att göra som jag känner att jag varken vill eller orkar. Då kommer jag att fundera på om jag har "råd" med det, om inte så kommer jag att tacka nej. Gillar metaforer, lätt att ta till sig om man som jag ofta tänker i bilder.

  Är din kassalåda full eller tom?

Vad var det som hände på vägen...?

Någonstans förändrades attityden...;-)

(bild från internet)

Äntligen normaltid..

det vill säga vintertid på klockan. Förstår inte varför vi här uppe i mörka norden ska ha sommartid längre än vintertid. Ska vi hålla på och ändra klockan borde det räcka att göra det under den period då man verkligen märker skillnad. Det gör man defininitivt inte under oktober månad.

Igår kväll var jag av någon anledning jättetrött. Bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt, i vanliga fall brukar det bli vid halv 11 - 11 tiden. Råkade kolla på klockan, den var kvart i 8. Riktigt så tidigt kan man ju inte gå och lägga sig, även om man är trött:-).

Det kommer som vanligt att ta ett bra tag innan min kropp, och själ, har ställt om den inre klockan.

Skulle göra sig fint

i vårt kök, även om vi redan har en fin köksö, så skulle den här göra sig ännu bättre. Enda haken är att den kostar lite pengar;-)

Men den är superläcker i verkligheten!

Åka till IKEA utan att handla...

går det? En vän till mig föreslog att vi skulle åka en runda till IKEA och jag var inte sen att tacka ja. Dock behövde jag inget, mer än möjligen ljus och servetter som jag alltid köper. Men som vanligt kommer jag hem med två fullastade kassar, hoppar sakerna ner i kundvagnen av sig själva??


den här är fin, så den fick följa med hem (en grön).

Funderade på detta, men köpte det inte fast det var fint.

Röda servetter, rött blockljus, röda kronljus och julklappspapper åkte däremot med hem. Plus lite annat smått och gott som 10 stycken frukostskålar och en lite vit pälsmatta som jag har lagt över ryggstödet på min gungstol. Vem har sagt att mattor behöver ligga på golvet;-)

En favorit

är tillbaka i TV-rutan, nämligen programmet Så mycket bättre. Så befriande att det finns ett program, typ dokusåpa, men där det inte finns några intriger mellan deltagarna utan bara trevliga samtal. För att inte tala om hur kul det är att lyssna till helt nya tolkningar av gammal musik. Me like:-)

Mina vänner

vill förtydliga mitt tidigare inlägg: som jag skrivit flera gånger tidigare här på bloggen så är jag välsingnad med många riktigt goda vänner. Vänner som jag litar på och som jag vet står upp för mig, på samma sätt som jag för dem. En del av de vännerna träffar jag inte så ofta, men jag vet ändå att vår vänskap finns där och när vi ses är det alltid som om det vore igår, även om det är ett år.

Inlägget handlade om de som man kan tro är ens vänner, men som faktiskt bara är bekanta. Det kan var tidigare goda vänner som man inte längre har så mycket gemensamt med men det kan också vara flyktigt bekanta som ändå stjäl energi på något sätt.  Det är kontakten och energin jag lägger på dem som jag ska se över så jag inte ska känna mig utnyttjad eller dränerad på energi.

Att bry sig om

hur gör man? Är det att bry sig om att hjälpa till när någon ber om hjälp eller är det att erbjuda sin hjälp innan någon frågar?

Är det att vänta tills dina vänner ringer och föreslår att ni ska göra något eller är det att höra av sig med förslag?

Är det att ringa upp och fråga hur läget är eller att vänta tills någon ringer och berättar hur de mår?

Är det att säga att om du behöver mig så hör av dig och därefter förvänta sig ett samtal.

Vad innebär det för dig att bry dig om någon? Räknas tanken? Kan man utgå från att folk som inte mår bra verkligen orkar ringa och säga att de behöver hjälp eller sällskap - även om de inget högre önskar?

Kan man utgå från att ens vänner alltid är de som tar initiativet till möten?

Jag fick ett mejl häromdagen från en arbetskontakt som jag haft rätt mycket kontakt med förr, personen vill ha min hjälp. Jag svarade med vändande post + en fråga hur läget var rent allmänt. Fick inget svar. Ett tag senare fick jag ett nytt mejl med en fråga, som jag också svarade på - men inget svar på min fråga. Det har hänt rätt många gånger, så jag mejlade och undrade var mina frågor tog vägen. Fick svar med en ny fråga som jag förväntas svara på och att personen inte hunnit ringa mig.

Det händer att folk från förr ringer och ber mig vara deras referens till ett jobb. Jag brukar ställa upp och svara så ärligt jag kan. Ofta får de jobbet. Sen hör jag inget från dem.

Har en bekant som fungerar likadant. Hon hinner aldrig svara på mejl, och gör hon det så är det i princip två ord. Hon föredrar att ringa, säger hon. Men hon ringer aldrig.

Jag har otroligt mycket att göra på jobbet. Och jag har rätt mycket på fritiden också. Men jag prioriterar de som betyder något för mig så mycket jag bara kan. Vilket gör att de som inte ger tillbaka något till mig skapar en känsla hos mig att de faktiskt inte bryr sig om just mig. De utnyttjar mig bara för sina syften.

Gillar inte att känna mig utnyttjad. Har inget emot att ge och ge, så länge de behövs men ibland behöver man få också för att orka vidare.

Ska göra en ordentlig inventering av mina vänner och bekanta och börja sålla lite grann, för min egen skull.

Här gäller det att passa på..

ingen hund i sikte så långt ögat kan nå, bara en hundmatskål och en vattenskål. Jag tror jag tar mig en slurk:-)

Vargjakt och annat

åt lunch igår med en god vän. Vi har alltid massor att prata om "trots" att han är kille och åldersskillnaden är rätt stor mellan oss (kanske just därför..?). Det är intressant att diskutera med honom för jag brukar ofta få  nya perspektiv på mina gamla tankar. Gillar den typen av möten där man känner att man får tillbaka något och där man också kanske omprövar en del föreställnigar man haft innan. För mig handlar det om utveckling. Ta in nya fakta, reflektera och ibland omvärdera.

En del tror att man har konflikter för att man har olika åsikter, inget kan vara mer fel om man med konflikt menar ovänskap. Om man i grunden vet att man gillar och respekterar en person så är det sakfrågan man diskuterar även om tonläget är högt och diskussionens vågor går höga. Att våga säga vad man tycker är för mig viktigt, även om alla inte alltid håller med. Men om ingen säger emot mig, så får jag inte någon chans att ompröva mina tankar och därmed inte heller någon personlig utveckling. Önskar mer rakrygghet och öppna diskussioner. Det är givande, så länge man inte går till personangrepp förstås.

Igår pratade vi bland annat om vargjakt;-)

Galna bilister

på väg hem från jobbet idag hamnade jag bakom en bilist som körde i 60-65 km/tim där det var 90. Eftersom det bara var en fil la jag mig bakom i lugn och ro eftersom jag vet att det blir tvåfiligt några kilometer bort. Dessutom var det mörkt och regnigt. Plötsligt kör det upp en bil bakom mig och lägger sig väldigt nära och blinkar! Hur tänkte han/hon då? Skulle jag köra över bilen framför...?

Kunde förstås inte flytta mig utan fick ha den där i "baken". Men så kommer vi till en avfart - vägen delar sig i två filer där. Då kör galningen bakom mig om både mig och "slöfocken" framför på insidan...Strax efter kommer det ytterligare en bil och kör om på insidan som dessutom kör över den heldragna linjen vid själva avfarten.

Visserligen är det rätt länge sedan jag tog körtkort men är det numera tillåtet att köra om på höger sida...?

Någon kilometer bort, ca 3 minuters körtid, så svängde "slöfocken" av och jag kunde gasa på. Undrar vad de som tog sådan risker med både mig, "slöfocken" och sina egna liv hade för rätt att göra det för ynka tre minuter.....

VARFÖR har vi alltid så bråttom i trafiken?

Att berätta en historia så någon lyssnar

var på Bokens dag igår kväll och enligt min högst persoliga uppfattning var det ömsom vin och ömsom vatten.  Sex böcker presenterades av sju författare, två skriver tillsammans. I år var det endast en av de sju som jag hade hört talas om tidigare, och då i ett helt annat sammanhang - nämligen Lars Adaktusson som jag mest sett på TV i olika debattprogram. Nu har han skrivit en bok om sitt liv som reporter. Presentationen av boken skedde i intervjuform - moderatorn ställde frågor och Lars A svarade. Tyvärr ingen vidare bra intervju så den boken blev jag inte sugen att läsa. Det där med marknadsföring är trots allt ganska viktigt, det säger jag inte bara för att jag jobbar med det:-)

Anneli Jordahl gjorde en trevlig presentation av sina böcker, den senaste är Augustenbad en sommar. Säkert intressant om man vill läsa om dåtidens brunnsmiljö. Amanda Svensson läste ett långt stycke ur sin bok "välkommen till den här världen". Hon läste snabbt som en kulspruta och man hör varje ord, men jag måste ärligt erkänna att jag inte riktigt fick något sammanhang i storyn.

Christine Falkenland läste också ur sin bok, Sfinx. Hon läste bra. Däremot tänker jag inte läsa boken, den är skriven i "brev-form", och jag kände när jag lyssnade att det inte var en form som passar mig.

Därefter kom Dan Buthler och Dag Öhrlund som har skrivit hela sex spänningsromaner, som jag helt har missat. Gillade deras engagemang för olika saker, som de också skrivit om. De berättade om hur det var att jobba tillsammans: den ene skriver och den andra kommer med idéerna. Måste vara teamwork när det fungerar som bäst. Ska läsa någon av deras böcker eftersom jag tror jag skulle gilla deras berättelser och för att det är väldigt viktiga ämnen de skriver om.

Sist ut var Jens Liljestrand som introducerade sig själv på ett trevligt sätt. Han läste också ett avsnitt ur sin bok, Adonis, och läste så målande att nog alla rynkade pannan av äckel. Ååååå vad jag beundrar de som verkligen kan berätta en historia så fängslande att man helt och hållet går in i handlingen och är där. Det behöver inte vara en trevlig handling, för det är själva berättarkonsten jag fascineras av. Önskar jag hade den förmågan jag också.

Inbyggd väckarklocka?

det är påfallande ofta som jag vaknar 5-10 minuter före klockan ska ringa om jag har en speciell tid att passa. Däremot händer det nästan aldrig en helt vanlig morgon då jag bara ska till jobbet. Det är som om hjärnan och kroppen vet att jag måste upp just då. Har hänt alldeles för många gånger för att det ska räknas som en slump.

Det vore spännande att testa att inte ställa väckarklockan en gång för att se om det går att lita till 100% att jag vaknar i tid ändå. Kanske skulle jag köpa mig en sån här väckarklocka för de dagar jag ska upp i tid för att hinna till jobbet. Den verkar roligare än min gamla vanliga som piper och tutar:-)
Eftersom det fortfarande var natt-mörkt när jag steg upp idag fick jag till min lycka se den fantastiska nattmörka himlen full av strålande stjärnor. En magisk syn som gör det värt att gå upp lite tidigare.

Väderpåverkan

Bryr mig inte om att vetenskapsmännen säger att man inte gör det. För jag påverkas både psykiskt och fysiskt. Om det är storm (eller blåsigt) får jag värk i mina leder, mer än vanligt. Är det lågtryck och regnet hänger i luften, kanske även dimma som idag så blir jag så seg och trött, på gränsen till lite nere. Det blir jobbigt att göra enkla saker och jag saknar inspiration.

Men om solen skiner och det är hög klar luft - då mår jag bra och blir pigg! Det mesta som ska göra känns roligt och trista saker blir gjorda. Är det för varmt blir jag trött och seg,  är det kallt och jag är utomhus blir jag pigg. Så visst påverkas man av vädret, ialla fall jag.
Finns det någon mer än jag som upplever samma sak?

Så omvälvande

ikväll var det dags för temamässan Kvinnokraft som jag medverkade i. Vi övade en gång framför mikrofonerna innan det kom folk till kyrkan och det kändes både nervöst och spännande.
Sen satt vi där och lyssnade på den fantastiska solisten när hon repeterade. Hennes tolkningar av de sånger vi valt ut var helt outstanding!

Inför en fullsatt kyrka genomförde vi sedan mässan. Vi gestaltade fem kvinnor från Bilbelns tid och deras medsystrars liknande historua i nutid. Mellan varje framträdande sjöng solisten L. Först ut var Eva, den första kvinnan på jorden, och hennes berättelse om hur nertryckt hon kände sig för att hon fått skulden för allt ont. "Spring för livet" var hennes sång.

Sen kom berättelsen om Kvinnan vid Sykars brunn, kvinnan som inte ansågs lika mycket värd som alla andra. "Älska mig för den jag är" passade in där. Mitt framförande handlade om Dina som blev våldtagen och sången vi valt ut till den berättelsen var Kungens man (Afzelius). Den fjärde kvinnan var Äktenskapsbryterskan som blev smutskastad av alla och för henne blev det "Vem ska jag tro på" av Tomas di Leva. Sist kom Maria, Jesus moder, som berättade om hur det var att förlora ett barn. Den berättelsen avslutades med "Jag ser", en underbar låt som är skriven av norrmannen Björn Eidsvåg och heter "Eg ser" på norska.

Efter mässan kom folk fram och tackade oss för att vi berört dem. Vår präst E sa att flera grät när de gick, så starkt intryck hade vi gjort på dem. Känner mig ödmjuk för att ha fått medverka till en sådan upplevelse.

På första raden satt hela min familj. Kände deras stöd och fick beröm efteråt att jag skött mig bra:-)

Varsågoda - här får ni "Eg ser", lyssna här, tror att det går att förstå texten även om den är på norska. Visst är den vacker!

Wordfeud - ett fenomen

det är inte så länge sedan jag hörde talas om detta. Visste inte då vad det var, men såg många statusuppdateringar på Facebook om det. Så började min yngsta dotter spela och då fick jag reda på vad det är: ett digitaliserat Alphapet. Förr spelade vi ofta Alphabet men nu ligger det i källaren någonstans helt bortglömt.

Laddade ner appen med Wordfeud härom kvällen. Sen började jag spela med dotter L. Fattade inget i början så jag messade henne med den andra telefonen (nu har jag förstått att spelet även innehåller en chatfunktion och det blir ju billigare än att messa frågor :-). Upptäckte också att man kan spela med vem som helst, oavsett om man känner dem eller ej, och ha flera matcher på gång samtidigt. Jag är helt gripen. Äntligen ett "dataspel" som både utmanar kunskaperna man har lagrat i hjärnan och som är kul!

Ikväll var vi hemma hos en av våra bästa vänner på middag. Jag frågade henne om hon hade testat spelet men hon hade bara sett någon annan spela. Hon ville gärna lära sig så efter den goda maten, kycklinggryta, satte vi igång. Plötsligt hade det gått 1,5 timme och då kom vännen K på att vi skulle ha efterrätt:-) . Sen däckade min telefon av batteribrist, så vi fick lägga av. Men matchen fortsätter förstås på distans, må bästa kvinna vinna!

Googlade lite på Wordfeud och hittade en hel del sidor som tipsar om fusk. Nästan så jag förstår att de som skrivit sidorna vill fuska just i detta spelet, för stavningen på vissa ställen var under all kritik, och stava måste man kunna om man ska spela ord-spel. Begriper inte alls meningen med att fuska, varför spela alls då? Man vinner inga pengar, bara poäng och "ära". Ibland vet man inte ens vem man spelar mot, så varför ägna sig åt fusk? Är det curlingengenerationen som måste ta sig genom livet på en räkmacka?

Jag spelar gärna mot vem som vill, men inte mot den som fuskar. Jag heter UllaSS:-)

Några kommentarer

vet att några försökt att skriva kommentarer på mina inlägg men att det har fungerat mindre bra. Nu har jag ändrat inställningarna så det ska bara vara att trycka på kommentera, skriva och skicka. Hoppas det funkar, för jag blir glad för kommentarer:-)

Konst när den är som bäst



Skulture by Zenos Frudakis, "Freedom"

 Konst ska väcka en känsla inom en. Det kan vara glädje, ilska, irritation, sorg - ja vilken känsla som helst, bara man känner något. Annars blir det liksom meningslöst. Såg den här bilden på Facebook och fastnade direkt. Jag känner verkligen frihetskänslan och glädjen! Vore fantastiskt att få sen denna skulptur i verkligheten och inte bara på ett foto.

Katten basjade på

vårt sängöverkast de första dagarna hon var här. Inte en, utan två gånger...Det var innan vi kom på problemet, hon ville inte ha tak på sin toa för det var hon inte van vid sedan tidigare. Efter det att vi tagit bort det har det inte hänt något mer, men det gamla överkastet kasserade jag eftersom man inte vet om hon känner lukten, trots flera tvättar, och tror att vår säng är en extratoa.

Det gjorde inte så mycket för nu fick jag anledning att köpa ett nytt överkast, som jag är väldigt nöjd med. Jag är ju svag för grått i inredning, en färg som jag personligen tycker ger mer tillbaka än vitt som jag vet är en väldig vanlig färg i mångas hem. Smaken är som baken, delad. Och tur är väl det;-)

Dags att beställa fönster

här går det undan ska jag säga. Nu är fönster beställda av en lokal snickare som ska bygga dem exakt efter våra önskemål. Imorse var det lite snökänning i luften, men jag hoppas att snön inte kommer lika tidigt som i fjol. För ett år sedan var det snö och glashalt här i trakten och en av mina vänner ramlade så illa att hon bröt flera ben i handleden och det tog lång tid innan handen blev bra. Så snart är det dags för broddar på skorna:-)

händige herrn inspekterar sitt arbete

en ny lite mindre balkong ska byggas vid sovrumsdörren

Här blir gott om plats för släkt och vänner

Ska bli kul att se hur det ser ut med de spröjsade fönstren vi beställt

De första fyra orden du ser

i bilden beskriver dig! Jag såg naiv, passionate, hel och restless. Ganska sant tror jag faktiskt´om man tolkar naiv som att man tror folk om gott.
Testet har jag hittat på Facebook, vet inte vem som skapat det men testa gärna du också och dela gärna med dig av ditt resultat i kommentarsfältet nedan.

Yeeees!!! Tredje gången gillt!

man ska använda torrjäst, inte vanlig jäst. Det är hemligheten:-)

nu blir det nybakat bröd till frukost.

Årets julklapp 1988

står i mitt kök. Det kommer härliga dofter från den. Tänk att jag kunde få för mig att köpa en sådan, det trodde jag nog inte om mig själv. Men nu är jag lite "gripen". Inne på mitt tredje försök, har gett mig sjutton på att jag ska lära mig att hantera den så att slutresultatet blir bra!

Skuggans skugga..

Var är den där roliga kattungen..?

Men matte, jag vill ju bara leka!!

Jag är skuggad

vart jag går här hemma så är jag skuggad. I köket, på toaletten - överallt. Någon tassar efter mig. Ibland låter det "kurr kurr". På morgonen när jag stiger upp så är skuggan före mig ner för trappan och ut i köket. Den sitter där och skriker -Maaaat (fast det låter som mjaaaut). Jag tror det är Sveriges hungrigaste skugga. Så fort jag sätter mig vid datorn så är den där, mitt framför datorn. Ståendes på två ben gnuggandes sin nos mot min näsa. Jag har Sveriges keligaste skugga. Men som alla skuggor är det svårt att fånga den på bild. Gjorde ett försök ialla fall:-)

Jag kanske har sjuk humor men

och det bjuder jag på i så fall men jag skrattade gott åt den här

Allt vad du vill att...

andra ska göra för dig, ska du också göra för dem. Är hämtat från Bibeln om jag minns rätt. Och visst är det så, men bara i vissa ganska "enkla" fall som att inte slå någon eller hålla upp dörren när någon kommer eller att inte avbryta. Men egentligen så borde man inte utgå från sig själv, utan från den andra personen. Fundera på hur den vill bli behandlad. Inte alls säkert att hon/han vill bli behandlad som just jag.

Tvärtom kan den personen känna sig rejält obekväm om jag behandlar den som jag vill bli behandlad. Exempelvis så gillar jag raka puckar (och borde kanske vara mer diplomatiskt ibland). Vet att det finns folk som är väldigt konflikträdda och som inte alls gillar om man är för tydlig. Ska jag då, när jag kommunicerar med dem, behandla dem som jag själv vill bli behandlad eller utgå från hur de känner? Vilket vinner jag mest på i det jag vill uppnå?

Det är väldigt lätt att ha sig själv som norm för det som är "normalt" och hur man bör vara. Det är lätt att gilla lika. Men det är i olikheten man utvecklas, det är min fasta övertygelse.

Finns ett annat liknande uttryck som jag personligen tycker är mer övertygande och det är att man inte ska utsätta någon för något som man själv inte vill bli utsatt för.

Fler än jag som vill vinna

denna fina tavlan?
http://kathaskortmakeri.blogspot.com/2011/10/utlottning.html

Det kom ett handskrivet kuvert

bara det är spännande i dagens IT-samhälle. Avsändaren var min förrförra arbetsgivare. Genast ännu mer spännande. Vad ville de mig efter drygt 10 år? Slet upp kuvertet och hittade till min förvåning och glädje en festinbjudan! Företaget fyller 30 år och ska fira det med en minimässa under eftermiddagen + en festmiddag på kvällen. De bjuder in kunder, leverantörer, anställda och före detta anställda. De tycker jag är STORT! Skönt att känna att man varit med och bidragit till deras framgång, för så tolkar jag inbjudan.

Eftersom jag hade stor kontakt inte bara med mina kollegor utan också med kunderna och leverantörerna så känner jag förväntan inför att gå dit. Säkert är det många nya ansikten där, men det borde även finnas en hel del som jag känner. Det är hos den arbetsgivaren jag har trivts bäst genom åren, om jag jämför alla mina jobb. Jag trivdes med mina arbetsuppgifter som försäljningschef, jag trivdes med produkterna vi sålde, jag trivdes med att möta många kunder. Och så hade vi roligt på våra fester!

Sen jag slutade där så går jag nästan aldrig på fest på jobbet. Får inte alls samma känsla nu som då. Mina nuvarande jobbarkompisar tycker nog att jag är en riktig tråkmåns som inte gör sig på en fest. Frågar du däremot mina dåvarande jobbarkompisar så skulle de säkert säga att jag var en tillgång på festen:-)

Jag har inte ändrat mitt sätt, jag är samma Ulla då som nu. Men ibland så känner man att man inte riktigt kan vara sig själv eller passa in i vissa sammanhang eller i vissa grupper. Och då är det lättare att avstå.

Som sagt, sån glädje ett handskrivet kuvert ge!

"Ceterum censeo Carthaginem esse delendam"

betyder " och för övrigt anser jag att Karthago ska förstöras". Så brukade Cato den äldre, politiker i Rom på 140 -talet f Kr avsluta sina många och långa tal i senaten. Han gillade tydligen inte Karthago...

Jag brukar tänka på honom när jag hör folk som aldrig slutar älta. Det spelar ingen roll vilka motargument man har eller hur korrekt man svarar eller för den del hur ödmjukt man svarar. De återkommer om och om igen till ruta 1. Det kan hålla på i dagar, månader och år. Har råkat ut för en del människor genom åren som är som Cato d.ä. De har helt enkelt bestämt sig för att inte gillar en viss sak. Sen ältar de om och om igen. Gärna högt och ljudligt på Facebook eller i insändare eller var man nu kan höras och synas.

Jag kan bli så oändligt trött på människor som inte vet när det är nog. När det är dags att släppa och få vidare. Att sluta vara så himla bittra.

Dömd på förhand...

i går läste jag en recension i lokaltidningen. Den handlade om en stå-upp-komiker som varit på besök i grannstaden. Redan i de inledande raderna förstod man att recensenten varken gillade stå-upp-komik eller just den artisten. Fortsättningen av recensionen var förstås given - inget var bra, skämten var fåniga och endimensionella osv. Artikeln slutade med att konstatera, på ett spydigt sätt, att publiken (ca 800 personer) i alla fall var nöjda.

Förstår att det är svårt för en recensent att vara helt neutral, men de borde vara proffsiga nog att kunna lyfta bort sina egna förutfattade meningar och skriva en något mer "objektiv" recension av de evenemang de besöker. Annars blir själva recensionen ganska meningslös, i alla fall för mig.

Det är precis samma sak i alla yrken, ibland möter man människor eller företeelser man inte gillar, men man måste vara proffsig nog att hantera det.


PS. jag har inte själv sett showen och jag vet inte vad jag hade tyckt om den. DS

Google-effekten

läser i en tidning som heter Holone och som handlar om hjärnforskning. Ett väldigt intressant ämne märker jag, som fick tidningen på prov att förlaget.

En sak man nämner är att vi på grund av Google får sämre och sämre minne, och det stämmer nog tyvärr bra. Vi behöver ju inte minnas lika mycket längre, minnet finns en knapptryckning bort nu när vi även kan surfa via mobilen. Appropå mobilen; förr kunde jag alla telefonnummer jag behövde utantill. Satt som berget. Idag kan jag nästan inga alls. Varför? Behöver inte kunna dem för de finns i telefonen.

Problemen uppstår när nätet inte är tillgängligt......

Jag tillhör de där som tycker att man fuskar när man googlar svaren i en frågetävling. Jag vet att många inte håller med, men jag tycker att den typen av tävlingar ska vinnas av den som har kunskaperna - inte den som googlar bäst. Det kan man ju ha andra tävlingar om.

Det börjar likna kärlek banne mig:-)

Långpromenad

med hundarna blev det idag, när jag och min vän G gick en runda i skogen. Fick med mig en stor påse med mossa och massor av vildäpplen hem. De pryder nu min veranda.

Underbara isskrapor

kunde bara inte motstå utan beställde den med ängeln på. De andra tre motiven var också fina. Nu kommer jag att ha vinterns finaste isskrapa!

http://www.romantiskating.se/index.php?keyword=isskrapa&Itemid=1&option=com_virtuemart&page=shop.browse

En ledig söndag..?

hade tänkt mig en skön sovmorgon men istället så väcktes jag av att en pytteliten katt och en jättestor hund busade runt i sovrummet. Sa till dem att lugna ner sig, men de lyssnade inte på mig. Emellanåt gömde Kiki sig under sängen och sen sträckte hon ut sin pyttelilla tass mot Asta, det såg så gulligt ut.

Idag jobbar maken till kl 15, så jag ska ägna dagen åt att röja i skåp och lådor. Ibland får jag sådan lust att bara slänga och sortera ut. Kanske är det så som det sägs i Feng Shui: att man rensar ut det gamla i sitt liv - gamla tankar, trista händelser odyl - för att få plats med det nya. Jag tror att det är så, för överfyllda röriga skåp påverkar hur jag mår eftersom det skapar disharmoni.

Handen på hjärtat, om jag skulle märka sakerna i mina skåp med datum och sen sätta nytt datum på varje gång jag använder dem så skulle det säkert finnas en hel del som det inte ändrades datum på alls. Men som jag tror är bra att ha...Sånt ska rensas ut idag.

Eftersom det ser ut att bli en lika strålande fin höstdag som igår så ska hunden och jag bege oss ut på en skogspromenad (ja ja, jag bor ju nästan i skogen men ändå:-), och se om vi hittar vildäpplen, vacker mossa och kanske några fina stenar till verandan.

Igår satt jag en stund på vårt nya altangolv. Det går bra att sitta där även om inte altanen är färdigbyggd. Solen sken så varmt i mitt ansikte och kaffet smakade extra gott i den friska höftluften. Härligt med höst när det är krispig och klar luft!

Gissa vem vi såg idag....

alltså idag som är den 15 okt? Om jag räknar rätt är det mer än två månader till julafton. Ändå träffade vi på den här figuren när vi var på Maxi och handlade mitt barnbarn A och jag. Liiiiiiite tidigt tycker jag...

Råkar det bara vara en tillfällighet

att Håkan Juholt får sitt partis stöd trots att han inte haft koll på vilka regler som gäller? Men Mona Sahlins "brott" av samma karaktär - inte ha koll på reglerna - belönades med ett ramaskri med krav på hennes avgång. Inte minst från de egna leden.

För det kan väl inte bero på att han är man och hon kvinna..............?

Mitt nya vackra zinkfat

har gått och sneglat på det ett tag, men tyckt det var för dyrt. Tycker jag fortfarande men jag har en snäll make som köpte det till mig idag. Visst är det fint som fruktfat! Jag gillar zink, känns naturligt på något sätt. Passade även på att köpa mig några vackra blommor i höstens färger:-)

Fula ord

såg en artikel om Bengt G Dagrin som bl a skrivit Stora fula ordboken med massor av fula ord och deras urprung. Så jag lånade förstås boken på biblioteket för att förkovra mig. Tänkte att det kan alltid vara bra att ha några nya fula ord på lager. Jag trodde boken var skriven som en vanlig roman men det var rätt och slätt en ordbok. Inte så kul att läsa sida upp och ner, blir ju nästan som att läsa telefonkatalogen fast med lite annorlunda innehåll förstås.

Så jag ägnade en stund åt att slå upp ord på måfå. Mer än 95% av orden visade sig vara "runda ord" - inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag som trodde fula ord även var omskrivningar för svärdord o dyl. Känner mig nästan som en snuskgumma nu;-). Milda makter - tänk att vi svenskar har så många olika uttryck för manliga och kvinnliga könsorgan och för sex att det blir en ordbok på 587 sidor...

Här kommer i alla fall ett exempel som inte är såååå snuskigt (vill ni läsa de riktigt fula orden så får ni själva låna boken)
Skradepattar = fula kvinnobröst. Men det kan man inte säga om de här bakelserna som görs till förmån för bröstcancerföreningen, eller hur!


ja, det ÄR bakelser!





Kvinnokraft

om en dryg vecka, nästa söndag, ska jag medverka i en temamässa som heter "Kvinnokraft". Vi ska gestalta fem kvinnor från Bibeln - dels som deras berättelse var på den tiden men vi ska också göra en nutidsversion. Det är intressant att se hur lite som har förändrats i vissa frågor när det gäller kvinnas status/plats på jorden.

Mellan framträdandena så kommer vacker musik att spelas och sjungas, musik som vi särskilt valt ut för att passa just den kvinnan. Jag ska gestalta Dina, en kvinna som blev våldtagen. För några år sedan framförde man en liknande mässa som blev enormt uppskattad, har det sagts mig. Folk var rörda till tårar.

Jag hoppas att jag kan göra en riktigt bra tolkning, texten har jag skrivit själv.

Så vackert.....så innerligt!

Så är det

Nu är taket klart

och väggarna börjar komma upp. Vi kanske kan ha julkalas i glasverandan. Hurra!!

Jo som sagt, jag bloggar:-)

Ursäkta att bilden är suddig, men matte är lite långsam med kameran.

Fifflande politiker

verkar numera vara en regel, istället för det undantag som det borde vara. Uppenbarligen spelar det ingen roll vilket parti man tillhör, man fifflar friskt ändå. Går förbi bostadsköer, glömmer deklarera, har svart arbetskraft, struntar i tv-licensen, gör felaktiga avdrag, går på natt(porr)-klubb på statens bekostnad med mera med mera med mera. Så otroligt sorgligt med folk som missbrukar sin makt och blir så "fartblinda".

Frågan är om inte politikerna speglar övriga samhället. Inte kan väl de vara sådana undantag från det samhälle vi lever i, tror ni det? Jag tror att väldigt många svenskar fifflar med både det ena och andra. Jobbar fast man är sjukskriven, jobbar svart, lämnar barnen på dagis när man säger att man wabbar, tar ut föräldraledigt  fast det borde vara semester eftersom barnen är hos farmor, köper hyreskontrakt svart, säljer sprit som man köpt i Tyskland med mera, med mera.

Ska vi ha högre krav på andra än oss själva? Jo, man kan nog tycka att de som är förtroendevalda att leda vårt land bör ha en oantastlig moral. Precis som föräldrar måste ha större krav på sig än barn. Eller chefer jämfört med anställda. När man har makt över andra - då måste man vara dubbelt så ödmjuk och vara en bra förebild. Det står jag för!

Men jag gillar inte när det fifflas till höger och vänster, oavsett vem som fifflar.

+++++++++++++++p

den här rubriken skrev jag (för jag vill vara på mattes tangentbord HELA tiden). Tass på er, hälsar Kiki

Fullmåne och ösregn

kvällspromenaden med hunden blev blöt. Trots fullmåne så öste regnet ner och vinden ven runt öronen. Mörkt är det också, tur att det finns några grannar som har ytterbelysningar som tänds när man går förbi deras hus, för några gatlysen finns inte här i byn.

Såg ett flygplan där uppe på himlen bland stjärnorna - ja även stjärnorna lyste så det var nog ett stort lokalt regnmoln över vår lilla by. Kände att jag drömde mig tillbaka till Turkiet när jag såg ljusskenet fara förbi där uppe. För visst var de på väg till solen? Vore lite trist om de bara skulle till Skavsta eller Borlänge flygplats. Å andra sidan så är det tydligen inget vidare väder i Turkiet heller för tillfället. Skönast att bara kura skymning och tända några levande ljus här hemma i vårt lilla hus just nu.

Ikväll skulle jag egentligen åkt till Malmö för att vara på ett möte hela dagen i morgon. Men i morse bestämde jag mig för att stanna hemma och jobba undan på kontoret istället. En hel obokad dag är guld värd för mig, för igår var jag så stressad så jag kom inte ihåg från den ena minuten till den andra vad jag skulle göra. Därför kändes det bättre att avboka resan och istället prioritera att hitta någon slags struktur i det jag gör. Välja bort sådant jag inte hinner med och ta en sak i taget. Låter lätt i teorin när jag skriver det, så varför är det så svårt när det kommer till praktiken...?

 Det mesta jag har att göra är roliga, intressanta och utmanande saker. Problemet är att varje sak är "stort" och (tids)krävande. Däremellan kommer alla småsaker som dyker upp hela tiden och måste fixas. Jag tror att det är alla de där avbrotten som gör att man tappar tråden och blir förvirrad. Om man skulle kunna sitta exvempelvis fyra timmar i stäck utan att bli avbruten en enda gång så vore man säkert supereffektiv.

Det finns ett österländskt ordspråk som säger nåt i stil med "om du gör saker fort så tar det tid, men om du gör saker sakta så går det fort".  Det är nog ungefär så jag menar med ovanstående text:-)

Nu kan jag blogga på arbetstid!!

ja inte i den här bloggen då förstås, utan i en blogg som jag har skapat kopplat till att vi ska bygga ett nytt kraftvärmeblock (om vi får alla tillstånd). Kraftvärmeblock är enkelt sagt en ny panna som man kan producera både el (kraft) och fjärrvärme (värme) med. Det är minst sagt ett JÄTTE-projekt och jag ansvarar för informationen. Eftersom jag gillar blogg-formen, känns lagom informell, så blir den bloggen ett sätt för mig att kommunicera. Sen blir det många andra sätt också, men jag är glad att jag nu kan blogga och få betalt för det:-)

Ett litet framsteg, tror jag

idag stack inte Kiki och gömde sig när Asta kom fram till stolen hon satt i. Hon satt istället modigt kvar och väste lite försynt när Asta buffade runt henne med sin stora nos. Det måste vara som om en jättemammut försöker nosa på en liten mus:-)

Förhoppningsvis blir det lite lättare för varje dag som går för dem att umgås på ett lugnt sätt. Men det har i  blivit betydligt svårare att blogga för mig, för jag har en liten dam som envisas med att klättra över mina händer och  upp och ner på tangentbordet hela tiden samtidigt som hon spinner för fullt! Just nu satte hon sig på min vänsterhand.......:-)

Så här såg hon ut som nyfödd.

Kul och fartfylld träningsform

är dansmix. Och då menar jag vild och galen dans. Afro, bollywood, salsa i en salig blandning. Det ger kontition med bra flås och muskler. Det är verkligen kul!

Vi har en duktig instruktör som kör hårt med oss. Första gången tyckte jag det var svårt att hänga med i hennes tempo och alla olika steg och rörelse hon körde med. Men idag funkade det bra. Mest för att jag släppte loss och blev lite "wild and cracy" och struntade i det där med koordinationen som jag har så svårt för. Kan man tänka sig, då gick det mycket bättre.

Liten men tuff

köpte mig en ny väckarklocka idag för den gamla börjar bli sliten. Jag är ju inte så förtjust att klockan ringer på morgonen när jag vill sova....så jag valde den minsta jag kunde hitta, 6 cm hög och 4 cm bred i en klar orange färg. Men låter gör den, trots sin litenhet:-)

För liten att vara med

men stor nog att titta på när de andra barnen går i proccession i kyrkan. Då kan man ligga där på golvet framför altaret och bara ha det så här bra:-)

Skönt med en matta på kyrk-golvet.

Kommer de inte in snart??

Så där, nu sitter jag i storasysters knä en stund.

Idag var det hela 126 personer i kyrkan på barngudstjänsten. Det är inte bara barn där utan människor i alla åldrar, unga som gamla. Tror att de är få kyrkor idag som har så många besökare en vanlig söndag. Kanske inte en vanlig söndag trots allt, för idag är det tacksägelsedagen. Ibland måste man stanna upp och tänka efter och inse att man oftast har det ganska bra. Det är lätt att hamna i gnällfällan i vardagstressen. Hittar man de där små sakerna att vara tacksam för så är det också lättare att "fånga dagen" och vara mindful.

Gospelcafé

har jag varit på i eftermiddags.

Äldsta dottern sjunger i en gospelkör och de hade anordnat en före-ställning där de bjöd på fika, massor av härlig musik och frågetävling med fina priser. Tyvärr vann jag inget för jag hade två fel varav det ena handlade om var Cyndee Peters bor. Inte visste jag att hon flyttat till New York, trodde hon bodde i en småstad i Sverige. Där ser man:-)

Intäkterna från publiken skänktes till Afrikas barn, en god gärning eller hur. Med på cafeét var min mamma och så var svärsonen där med barnen (mamman stod ju på scenen och sjöng). Yngsta barnbarnet, 2,5 år, tyckte det var lite långsamt att sitta still. Jag sa att man måste sitta still och vara tyst tills mamma och de andra har sjungit klart. Så då konstaterade hon efter varje sång att "NU har mamma schyngit klart!

Gamlamormor och A.

Hon är här nu

 Lika kelen och mysig som jag hade hoppats. Hon har legat och sovit på min mage i nästan en timme. Och så spinner hon så skönt. Slumrade till en stund jag också. Finns inte mycket som är lika rofyllt som en katt som spinner i ens knä.

Kiki är van vid hundar, uppväxt med en. Asta däremot är inte van vid katter och tycker detta är väldigt intressant. Hon sniffar och buffar och Kiki väser lite stilla tillbaka, så länge hon är i mattes knä.

Men när hon är på egen hand då tar hon till flykten. Inte så kul att ha en jättehund efter sig när man är så liten. Hoppas att Asta vänjer sig snart så de kan vara i samma rum utan att hon jagar runt efter Kiki hela tiden.

Lilla Kiki verkar i alla fall trivas så här långt och har både ätit och druckit och lärt sig hitta i huset.