Lucia

minns hur vi i 9:an vakade in Lucia genom att vara uppe mer eller mindre hela natten för att objudna dyka upp hemma hos våra lärare skrålandes Sankta Lucia i ottan. Stackars lärare säger jag bara. Då tyckte vi det var kul, men det gjorde nog inte lärarna....

Annat är det nu när vi besöker barnbarnens förskolor för att höra och se dem och deras små kompisar i de mest underbara luciatåg. Även på jobbet fick vi besök av ett luciatåg. Det var en 5:e-klass från en skola i närheten som hälsade på. Jag älskar när de sjunger högt och lagom falskt! Det är Luciafirande för mig!

Varför firar vi Lucia, det funderade vi på häromdagen. Vet att Lucia var ett helgon från Syrakusa på Sicilien, men inte mer. Så jag tog hjälp av Wikipedia:

Från medeltiden finns uppgifter om firandet av julfastans ingång. På lucianatten slaktades julgrisen och det festades natten lång. Under den sista tiden som den julianska kalendern gällde i Sverige och Finland, fram till 1753, var lucianatten årets längsta natt. Då ansåg man att övernaturliga makter var ute och härjade och att det därför var bäst att hålla sig vaken. Årets längsta natt var detsamma som midvinter och fungerade som motsvarighet till midsommaren. Vid den mörkaste tiden på året i det förkristna Norden, besvärjades ljusets makter för att få ljuset att återvända. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december ursprungligen härstammar.[3] Traditionen med en ljusbringande kvinnogestalt kan ha sitt ursprung i en hednisk ljusgudinna.[1]

Vintersolståndet var länge i folktron en farlig natt, då gårdsfolket gjorde bäst i att hålla sig inomhus, och helst inte gå och lägga sig (lussevaka). Vintersolståndet var alltså mörkrets natt, men också inledningen på julen: Grisen skulle vara slaktad den 13 december, och inte allt för mycket arbete skulle återstå innan jul. Under 1500- och 1600-talen inträffade vintersolståndet/midvinter den 13 december. Genom förskjutningen vid införandet av den gregorianska kalendern blev lucianatten inte längre årets längsta natt utan vintersolståndet/midvinter inträffar nu i stället 21 eller 22 december.

Men i folktron levde 13 december kvar som årets längsta natt, då man skulle hålla sig inomhus, stanna uppe och vaka, kanske (om man var ung) gå sång- och tiggarrundor i de kringliggande gårdarna, och då ljus och mörker hade en särskild betydelse.[källa behövs] Traditionen att fira ljus och mörker vid midvintertid levde alltså vidare in i 1600- och 1700-talets bondesamhälle.