att oroa sig är som att betala ränta på ett lån som man inte har tagit, har någon klok person sagt. Och så är det ju. För det går åt väldigt mycket energi att oroa sig.
Men att säga att man inte ska oroa sig och att låta bli att göra det är inte helt enkelt alla gånger. Tror att halva min släkt är oroliga på olika sätt. Är man medveten om att man är en orolig person så får man dagligen jobba på att stanna upp och inte låta oron ta över. Den sätter sig gärna i magen. Eller fastnar i tanken.
Då får man STANNA upp, OBSERVERA, ACCEPTERA och SLÄPPA. Och börja om igen om det behövs, även om det tar 100 gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla