lördag 22 januari 2011

Jag är rik

väldigt rik, men inte på pengar. Utan på familj och vänner. Som ger utan att be att få tillbaka, som ser när jag behöver push eller kram. Som lyssnar utan att döma. Oavsett om folk pratar illa om mig så står de kvar som en bred vägg bakom mig och försvarar mig och säger -"tyck du så, men så tycker inte jag".

Vänner som skickar e-post och peppning från hela Sveriges land. En vän som exempelvis sitter mer än en timme i telefon en sen fredagskväll för att lyssna och för att tala om att hon blir arg när jag säger att jag måste "jobba på att ändra på mig" för att hon tycker att jag duger precis som jag är!  En dotter som skickar sms och frågar vem hon ska slå på käften och att hon älskar mig. Min sjuka väninna som alltid frågar hur jag mår, för att hon bryr sig. Min man som står och skär fruktsallad till mig varje kväll.

Riktiga vänner och familj som jag innerligt hoppas att jag ger lika mycket tillbaka till.

Sådana vänner gör mig rik. Resten är bekanta. Eller kanske inte ens det. Jag vet att alla inte gillar mig, och det har jag full respekt för, eftersom jag själv inte heller gillar alla människor. Men de jag har svårt för är svikarna. De som "låtsas" vara min vän - men som när det blåser väljer de den lätta vägen och lämnar mig utan skydd. Som säger att "jag bryr mig om dig" men pratar skit så fort jag vänder ryggen till. Med sådana vänner behöver jag inga ovänner......

Därför är jag mycket restriktiv med vilka jag betraktar som mina verkliga vänner. Och jag är så oändligt tacksam att jag har er i mitt liv. Ni fyller min spargris till bredden!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

tack för din kommentar, hälsar Ulla