Life is to..

short to travel in second class, hörde jag Carl-Jan säga idag. Just då syftade han på att man ska unna sig ett glas champagne så ofta man kan.

Jag håller med honom, kanske inte just om champagnen, men att man inte ska acceptera näst bäst för sin egen del. Då menar jag inte materiella ting, utan hur man väljer väg i livet och hur man ser på sig själv.

Om man bestämmer sig för att man är värd första klass hela vägen, så tillåter man inte andra att bestämma över ens liv, man väljer själv! För inte sällan försöker andra förminska dig, kanske av omtanke - men också av "jante". Om inte jag lyckas ska inte du lyckas, kan vara ett sätt att hålla dig nere. Ett annat kan vara att använda härskartekniker för att göda sin egen självkänsla, ta näring från dig.

Om man valt första klass för sin kropp och själ så tillåter man inte andra människor att komma åt ens innersta kärna. De kommer bara åt skalet som är då är hårt och solitt mot elaka angrepp. Som skyddar kärnan mot att skadas.

I första klass kan man tillåta sig att njuta av sin egen framgång, sin styrka och unna sig glädjen av att bara vara - utan att någon medpassagerare känner sig hotad av det.

Jag har inte alltid åkt första klass. Många gånger har jag varit loket som dragit vagnarna. Ibland har jag suttit ensam på en träbänk i tredje klass, för att jag inte tyckt jag förtjänat bättre.

Carl-Jans ordval gjorde stort intryck på mig och fick mig börja fundera.