slutar aldrig förundra mig över de som jobbar i serviceyrken men inte förstår vad service innebär eller bryr sig. Inser att inte alla som har sådana jobb kanske har det som sitt förstavalsjobb, utan kanske bara har hamnat där av olika skäl. Men det spelar ingen roll, man får försöka göra sitt bästa och bjuda till ändå. Kanske tycker vissa att de är för "fina" för att serva andra. Men för mig är det inget nervärderande i att ge service i ett servicejobb. Tvärtom, att hantera kunder är en rejäl utmaning eftersom kunden fakstiskt ska vara nöjdare efter kontakten än innan. Oavsett om kunden var glad, sur, irriterad eller hur sinnestämningen var.
Vissa verkar tycka att kunder stör dem i deras jobb. En, tyvärr, inte allt för ovanlig syn är två personer som står bakom disken i butiken och snackar för fullt med varandra under tiden som de tar betalt och lägger varor i påsar. Möjligen tittar de upp på kunden när kunden sträcker fram pengar, men det verkar mest vara för att inte tappa pengarna, inte av intressse.
Eller expediterna som svarar snäsigt när de får en vänlig fråga. Vill de ta ut sitt eget dåliga humör på kunden?
För att inte tala om de som svarar i telefon på olika kundtjänster och som suckar och pustar i luren - precis som de inte tror att man hör det.
Känner de sig nöjda när dagen är slut? Tycker att de gjort ett bra jobb och så gott de kan?
Jo, jag vet. Det finns sura kunder. Men är det någon som ska vara proffs på att hantera sura eller arga kunder så är det väl de personer som träffar kunder i sitt jobb hela tiden.
De flesta brukar ju bli bättre på att göra saker när de får träna. Tänk om en kirurg aldrig utvecklade sig i sitt jobb? Om de bara klarar blindtarmsoperationer när du behöver operera gallan. För mig är det inte konstigare att de blir skickligare i sina jobb än att servicefolk blir det.
Eller har jag för stora krav....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla